Ella Sevieri heter jag, tjugoåtta år.
Bor, tillsammans med min man och vår lilla bebis som föddes nu i januari 2018, i ett fantastiskt hus utanför Göteborg. Jobbar som team leader inom bank och finans.

Bloggar sporadiskt om min vardag - bebis, mode, skönhet och inredning, samtidigt som jag ibland slänger upp en skön låt eller ett gott recept.

Har ett stort intresse för webbdesign, fotografering och photoshop. All design är egengjord, och allt jag lägger upp i bildväg är mitt eget, om inte annat skrivs.

Kontakt: ellasevieri@gmail.com.









ARKIV


2018: JAN / FEB / MAR
APR /

2017: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / SEP / OKT / DEC

2016: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / JUN / JUL / AUG
SEP / OKT / NOV / DEC

2015: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / JUN / JUL / AUG
SEP / OKT / NOV / DEC

2014: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / JUN / AUG
SEP / OKT / NOV / DEC

2013: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / JUN / JUL / AUG
SEP / OKT / NOV / DEC



ELLA SEVIERI

Fotografering till dopkortet

Igår tog jag en massa bilder på Nicholas för att få till en bild att ha på våra dopkort som vi snart ska beställa och skicka ut. Det blev en hel del bilder, och inte var det lätt att välja vilken vi ska ha på kortet, jag tror att vi kommer gå på bilden längst upp till vänster. Jag kommer ihåg att jag, innan Nicholas föddes, alltid sa att jag inte skulle bli en sådan där mamma som la ut en massa bilder på min bebis på t.ex. instagram... Tji fick jag!
 

Stokke tripp trapp + newborn set

Igår fick vi äntligen hem vår Stokke Tripp Trapp som vi beställde i helgen. Stokkes ikoniska barnstol är något jag velat ha sedan jag var gravid. Nu för tiden så finns det ju även en massa olika set man kan köpa till, som det här Newborn setet, även det från Stokke. Först så letade vi efter en begagnad "fin" stol, dock så är många av dem som ligger ute på Facebook market och Blocket för gamla för att kunna ha Newborn setet, då stolen måste vara köpt efter 2003. Så efter många om och men så gav jag upp mitt letande och köpte en helt ny i stället. Jag satt i tisdags kväll och satte ihop stolen, och Nicholas testade att sitta i den nu under onsdagen, och han är supernöjd med att kunna sitta med i vår höjd vid matbordet när vi äter. Mobilen är en present från hans farbror med fästmö, den är inte från Stokke.
 


Livet med en bebis

Drygt sex veckor har gått från det att Nicholas valde att titta ut. Sex veckor av ren kärlek och massa bebisgos. Fem specifika saker som Nicholas "bidragit" med de här senaste veckorna hittar ni här nedanför.
 
1. Han har kissat ner både mig och Daniel. Ett x antal gånger, så fort blöjan åker av så åker snoppen upp och kisset rakt ut. Han har även kissat på vår BVC-sköterska, och typ kissat ner hela BVC-rummet. Vi har ju lärt oss att hantera det, till en viss del, förebygga och motverka att kisset tar sig utanför blöjan - men ibland glömmer vi, och då är olyckan snabbt där.
 
2. Han har skällt ut oss efter noter. Mestadels för att han har magknip och vi inte kan göra så mycket åt det. Han skriker dock inte allt för ofta, peppar peppar. Väldigt sällan faktiskt. Men när han väl skriker, så gör han det med all kraft, och då får jag så ont i mammahjärtat. 
 
3. Han har hållt oss vaken i timmar när vi egentligen velat sova. Medan våra ögon gått i kors så har hans varit vidöppna och nyfikna. Det är bara att ställa upp och roa och mysa. Han sover dock oftast väldigt bra, om vi lägger honom vid 21.00 så brukar han vakna vid 01.00-02.00 för att få mat, för att sedan somna om och därefter vakna vid 05.00-06.00 för att få ännu en omgång mat, för att sedan återigen somna om till 8.00-9.00. Vi sover oftast hur bra som helst, och de där stunderna då han håller oss vakna kan faktiskt vara rätt så mysiga, även om ögonen går i kors på en.
 
4. Han har fått oss att skratta och gråta. Mestadels skrattar vi dock, åt alla hans grimaser och hans fantastiskt fina leende. När han ser rakt in i våra ögon och ler med hela ansiktet, då smälter vi och blir helt saliga. Jag har, på grund av honom, gråtit en gång under dessa sex veckor. Det var första gången han fick magknip och var superledsen, då blev jag så ledsen av att se honom ledsen, det gjorde så ont i mammahjärtat. Även om det gör ont även idag när han är ledsen, så är jag inte så dramatisk längre när han väl skriker.
 
5. Han har fått oss att storkna av kärlek. Den kärlek vi känner för den här lilla varelsen är helt magisk. Jag saknar honom så fort han sover och vill pussa ihjäl honom så fort han är vaken, vara nära och bara mysa in mig i hans gosiga kinder. Jag älskar honom så mycket att det gör ont i hela kroppen bara jag tänker på honom. Det här med att han är en del av mig och en del av Daniel, det är det finaste jag någonsin kommer få uppleva.