Sju månader

Just nu ligger han och sover förmiddag, vår sju månader gamla bebis. Fast en bebis, det är han ju nästan inte längre, han känns mer som ett litet barn, trots att han är så liten. Tänk vad han har utvecklats bara den sista månaden, han har fått sin första tand, lärt sig att ta sig fram på egen hand, lärt sig äta riktig mat, börjat sova hela nätter, älskar numera även att krypa upp i famnen och bara mysa. Denna kärlek jag känner för den här lilla killen växer för varje dag, det är så sjukt. På kvällarna när han har lagt sig så längtar jag till nästa morgon då jag ska få träffa honom igen, det är verkligen så häftigt.
 
Det är bara en månad kvar tills att jag går tillbaka till jobbet igen, och Daniel tar över föräldraledigheten. Jag har nu börjat få lite ångest över det här, inte för att jag inte vill tillbaka till jobbet, utan för att jag inte längre får spendera hela veckordagarna med att mysa in mitt ansikte i hans kinder. Jag vet ju att Daniel och Nicholas kommer ha en fantastisk tid här hemma, men jag är ändå lite ledsen över att behöva missa hans utveckling, alla framsteg som kanske sker medan jag är på jobbet. Men ska det vara rättvist så ska det, självklart ska även Daniel få vara med och dela på Nicholas barndom, och jag är så glad för att Nico har en pappa som själv valt att dela på föräldraledigheten, 50/50.
 

Mini Rodini

Jag gillar att ha blogg.se som bloggportal, och har haft det i många, många år. Portalen ger mig frihet att skapa den designen jag vill ha, helt själv, utan att kosta skjortan. Det jag inte gillar är dock att bildernas upplösning ofta minimeras på så sätt att detaljer och en viss skärpa oftast försvinner, spelar ingen roll om jag förminskat bilderna innan eller inte. Nedan finner ni i alla fall Nicholas iklädd en leobody från Mini Rodini, en present från min vän Veronica, tillsammans med en av sina favoritleksaker från Kids Concept. Nicholas är verkligen min favoritmodell här hemma, han posar naturligt så fort kameran åker fram - sin mammas upp i dagen ;). 
 

Sex månader gammal

Vår prins blev hela sex månader igår, tänk att det känns som det var igår jag fick reda på att jag var gravid. Tiden går så fort, och Nicholas växer med den, likaså vår kärlek för denna lilla minimänniska. Jag blir så lycklig så fort jag kollar in i hans stora blåa ögon, en lycka och kärlek så stor att det inte finns ord för det. En lycka och kärlek jag varje dag är så tacksam för att just jag får uppleva. 
 
Lilleman äter numera gröt både till frukost och kvällsmat, och snart ska vi också införa riktig mat till middag. Känns lite tråkigt men samtidigt skönt att dra ner på amningen, men målet är ju att jag ska sluta amma helt innan jag går tillbaka till jobbet i oktober. Kommer sakna närheten, men nu när han är så stor så känns det samtidigt inte lika självklart att amma honom längre, det är liksom ingen bebis längre som ligger i min famn och myser in sig, utan ett mindre barn som tar sig runt helt själv.
 
På onsdag ska vi till BVC för ett obligatoriskt läkarbesök, samt för mätning och vägning, vilket alltid är lika spännande. Han har ju alltid legat strax ovanför kurvan, då han är väldigt lång, då han har långa föräldrar. Jag är 177 cm lång och Daniel är 194 cm, så han har ju en del och brås på, så att säga.