Ella Sevieri heter jag, tjugoåtta år.
Bor, tillsammans med min man och vår lilla bebis som föddes nu i januari 2018, i ett fantastiskt hus utanför Göteborg. Jobbar som team leader inom bank och finans.

Bloggar sporadiskt om min vardag - bebis, mode, skönhet och inredning, samtidigt som jag ibland slänger upp en skön låt eller ett gott recept.

Har ett stort intresse för webbdesign, fotografering och photoshop. All design är egengjord, och allt jag lägger upp i bildväg är mitt eget, om inte annat skrivs.

Kontakt: ellasevieri@gmail.com.









ARKIV


2018: JAN / FEB / MAR
APR /

2017: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / SEP / OKT / DEC

2016: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / JUN / JUL / AUG
SEP / OKT / NOV / DEC

2015: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / JUN / JUL / AUG
SEP / OKT / NOV / DEC

2014: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / JUN / AUG
SEP / OKT / NOV / DEC

2013: JAN / FEB / MAR
APR / MAJ / JUN / JUL / AUG
SEP / OKT / NOV / DEC



ELLA SEVIERI

Skrik och panik

Hej på er, hoppas att ni alla mår bra denna snötäckta måndag.
Idag är min första dag som ensam med Nicholas då Daniel börjat jobba igen. Nicholas måste känna av det här, då han verkligen har gått all in på skrikandet nu denna förmiddagen. Han har magknip och har inte nöjt sig med något annat än mat eller napp. Jag och Daniel bestämde att vi inte skulle låta Nicholas ha nappen dagtid utan bara när han sover på natten, men efter några timmar idag så gav jag upp och gav honom nappen ändå. 1-0 till Nicholas, imorgon är en ny dag med nya krafter! Så ensam blir jag dock inte de närmsta dagarna, då min bästa vän Jennifer kommer ner från Stockholm nu i eftermiddag, vilket ska bli sååå kul! 
 
Vad annars? I lördags var våra vänner Sebastian och Micaela här och hälsade på Nicholas, senare på kvällen var jag även iväg på födelsedagsmiddag hos Michaela som fyllde 25. Jag var bara där ett par timmar då jag sedan behövde åka hem för att mata det lilla livet, men de timmarna jag var där så hade jag himla trevligt. Vi var även och köpte en ny hylla som vi har placerat under vår runda spegel, får visa er en bild på det senare i veckan. I går var även våra vänner Stina och Jonas här med sin Oscar. Supermysig helg med våra fina vänner. Sedan var det ju det absolut sista avsnittet av Bron igår, väldigt bitterljuvt då jag älskar denna serie, men samtidigt så tyckte jag att de knöt ihop serien väldigt bra. Tur i oturen så har ju nya säsongen av Homeland precis börjat..
 
Nu ska jag fortsätte fixa här hemma, Nicholas ligger och sover för tillfället så jag har passat på att duschat, ätit, städat och fixat till mig inför mitt kommande besök. Det gäller att passa på när man kan, så att säga.
 
Ha en fortsatt fin måndag allihop, så hörs vi snart igen!
 
Vi har fått så många fina blombuketter nu när Nicholas anlände, bland annat den här fina från mina fantastiska och saknade kollegor.

Glad alla hjärtans dag!

Hej igen. Jag vill bara passa på att önska alla en riktigt härlig alla hjärtans dag, hur ni än väljer att spendera denna dag. Kanske firar ni den inte alls, utan bara tycker att denna dag är kommersiellt trams, men jag är sådan att jag älskar att fira och gör det hellre för ofta än för sällan. Allt som går att fira ska firas, så även denna dag. Ikväll blir det plankstek med oxfilé och en massa mys. Det här året är första året som vi bestämde oss för att inte ge varandra något, då vi nyss faktiskt "fått" vårt kärleksbarn - en gåva nog för att täcka upp för resten av livets alla gåvor. Jag älskar ju dock att ge bort gåvor och presenter, men denna dag kom så nära inpå förlossningen, så vi nöjer oss denna gång med en romantisk middag och hemmamys.
 
Oldie but goldie, i kärlekens tecken.

Nicholas Carl Franco

Vår älskade prins är äntligen här! Den 29:e januari föddes vår fantastiska lille kille. 3954 gram och 53 cm lång. Kanske är ni alla redan medvetna om hans ankomst sedan innan, om ni följer mig på Instagram eller känner mig privat. Jag kan inte med ord beskriva den lycka och kärlek jag känner för denna lilla varelsen som jag först burit på i 9 månader och sedan förlöst på fantastiska Varbergs förlossning. Det har för mig varit en magisk resa, och nu en ny början på något helt sagolikt. Att varje dag få vakna upp och se den här lilla varelsens ansikte, kan vara det bästa som finns. Vår Nicholas, hälften mig och hälften Daniel. 
 
Jag har sett att ni har varit många som varit inne här och kikat, och jag ber om ursäkt för att jag inte bloggat något sedan födseln, men jag har varit så inne i denna bebisbubbla, att jag knappt kommit ihåg att svara på alla sms och samtal som jag fått. De här två första veckorna har varit helt magiska, vår lille kille är (än så länge) så himla snäll. Jag älskar den här minimänniskan så ofantligt mycket, det finns liksom inte ord. Jag är nykär i livet. Att också få dela den här upplevelsen med hans pappa, min man, är för mig helt ovärderligt. Min kärlek till min man och vår son är de absolut starkaste känslorna jag någonsin känt.