Rundar av 2017

Sista dagen på år 2017. Ett år som bidragit till mycket glädje, men också sorg. Jag får nästan dela upp året i olika delar för att bena ut vad som hänt under det här året.
 
KÄRLEK / FAMILJ. Den största händelsen i år rent psykiskt och fysiskt måste ju ändå vara att jag snart i nio månader burit på ett litet liv. Ett litet barn som snart kommer att göra oss sällskap i vår familj. En familj på tre, (fem om vi räknar med katterna), men också en större familj om man räknar med våra syskon, föräldrar och resterande släkt och vänner. Kärleken har sprudlat som aldrig förr, jag blir mer kär för varje dag som går, och vi har nu även varit gifta i drygt ett och ett halvt år. Runt hörnet så väntar ett helt nytt liv som föräldrar, ett liv jag verkligen längtar efter och ser fram emot, mer än något annat. Att äntligen få träffa den lilla varelsen som just nu sparkar mina revben ömma och som håller mig sällskap i magen när jag inte kan sova, det kan nog vara det största jag någonsin få vara med om. Att dessutom dela denna upplevelse med min man, mitt allt, är det bästa av allt.
 
ARBETSMÄSSIGT. I april fick jag den stora äran att bli befordrad till Team Leader för vårt administratörsteam. Ett team som egentligen skapades där och då, där vi satte ihop de administratörer som redan fanns i bolaget, samt att jag även fått chansen att rekryterare flera nya medarbetare genom året som gått. Vi är ett fantastiskt team, men året har inte varit helt lätt. I somras gick vår älskade vän och kollega Veronica hastigt bort, bara 31 år gammal. En tragedi som lamslog mig, och självklart hela teamet. Det var otroligt tufft, och som vi kämpat för att komma på fötter igen, rent psykiskt. Jag kan, på både gott och ont, säga att det här året har utvecklat mig mer än något annat år, rent arbetsmässigt. Tack vare mitt bästa team, min magiska chef och min fantastiska arbetsplats och kollegor så har det här året varit otroligt givande på många sätt och vis. Jag längtar efter att få komma tillbaka till dem alla i höst.
 
UPPLEVELSER. Hela graviditeten är självklart en upplevelse i sig, men om vi bortser från den så har jag ju även varit med om andra, helt fantastiska saker i år. Jag fick äntligen se Hans Zimmer live, i maj det här året. En dröm jag länge haft, så när han äntligen kom till Stockholm och Globen, så var det nästan too good to be truth. Han och hans orkester var det mest magiska i musikväg jag någonsin upplevt. Samma månad gifte sig även min mamma med sin Ulf, ett enkelt och mysigt bröllop med endast de närmaste närvarande.
I höstas firade vi min svärfars 60-årsdag med en resa till Karpathos, Grekland, en helt underbar resa. Jag har också blivit överraskad ett par gånger, ena gången när min bästa vän Jennifer bara dök upp från Sthlm med presenter och ballonger, och nästa gång var det även hon som var i täten när mina fantastiska vänner hade ordnat en babyshower till mig här hemma. Jag kan ju med handen på hjärtat säga att jag hatar överraskningar, men de här överraskningarna gjorde mig så himla tacksam och lycklig. Sist men inte minst fyllde min fina man 30 år, och att få se hans överraskade min när vi anlände till överraskningsmiddagen jag anordnat i flera månader till hans ära, var helt fantastiskt.
 
Jag har säkert glömt något eller några saker, men med det här inlägget och med händelserna ovan så rundar jag nu av år 2017 - ett fantastiskt år med mycket kärlek, tacksamhet och lärdomar, men också med sorg. Jag är säker på att 2018 blir minst lika bra, om inte så blir det i alla fall ett helt nytt kapitel i mitt hittills 28-åriga liv.
 
Önskar er alla ett gott nytt år och en fantastisk kväll!
 

Nicholas

Jag har ju sedan innan två halsband och två bokstavsberlocker från Jane Kønig, ett D för Daniel och ett E för mig. I julklapp fick jag nu även något som jag själv kikat på ett tag, nämligen en lite mindre berlock med bokstaven N på. N för Nicholas, vilket är det namn vi idag tänker att lilleman ska heta när han kommer ut. Det är faktiskt det enda namnet som vi båda tycker om, och det föll sig naturligt då vi inte har kommit på några andra namn vi vill döpa honom till. Hans fullständiga namn blir Nicholas Franco Sevieri. Franco efter Daniels farfar som gick bort för bara ett par år sedan. Vi ska kanske ha ytterligare ett andranamn till, men det är ingenting vi bestämt eller som är säkert, utan det är de tre namnen ovan som vi bestämt oss för idag. Jag bär dock inte bokstaven ännu, utan kommer vänta med det tills han anlänt.
 

Bättre sent än aldrig

God jul allihopa, såhär ett par dagar försent. Hoppas att ni alla har haft en finfin jul, hur ni än har spenderat den. Jag har i alla fall haft en helt underbar jul med mina nära och kära. Vi är ju en stor familj nu, så det blev till att åka runt lite nu i dagarna för att kunna umgås och äta god mat tillsammans med alla nära.
 
Vi har även blivit ordentligt bortskämda i år, eller vi och vi, vår lille i magen har fått ett stort gäng julklappar i år. Det finns ju så himla mycket fint till bebisar, både i klädväg och inredningsväg, det tar aldrig slut liksom. Vill bara att den lille ska komma ut nu, så att vi kan få klä honom i allt gulligt vi köpt och fått. Det är en sjuk känsla som sprider sig i kroppen när man tänker på hur nära BF är här och nu. Helst skulle vi vilja att han väntade med att komma ut till efter årsskiftet, vilket ju är beräknat, även om det enda som faktiskt betyder något är att han faktiskt kommer ut och mår bra.
 
Jag är så tacksam för den här julen, för alla fina klappar, underbart sällskap, fantastisk mat osv. Mest av allt är jag tacksam för de otroligt fina människorna jag har i mitt liv, de människorna jag kan kalla min familj, mina nära och kära. Min fantastiska man finner jag inte ens ord för, det finns ingenting som gör mig lyckligare än att ha honom vid min sida, dag som natt. Tillsammans har vi gjort en helt magisk resa genom dessa år vi varit tillsammans, och för varje dag som går så blir jag bara mer och mer kär i denna människa. Kärlek är magiskt, vilken form den än visar sig i.